i väntan på min valp

Vi lever som sagt, vilket kanske kan vara svårt att tro med tanke på hur sällan vi uppdaterar.  Men det har hänt väldigt mycket i höst. När man läser bloggen kan det vara lätt att tro att vi bara håller på med utställning, men så är ju såklart inte fallet. Vi har tränat en hel del. Först gick vi färdigt valpkursen, sedan fortsättningskursen och nu går vi tävlingslydnad.  Det var jättekul och lärorikt.

Men mys på köksgolvet hinns alltid med.

Men allt är inte så roligt. Runt jul blev Tuva sjuk och hon insjuknade väldigt kvickt. Det var verkligen märkligt. Hon hade en hälta som inte ville gå över, den verkade nästan vandra runt i benen. Hon slutade äta och ville itne dricka, fick feber och blev utslagen. Hon luktade riktigt sjukdom, och var inte alls lika pigg och glad som innan. Vi tog in henne på djursjukhuset på tisdag, men hon svarade inte på någon behandling. På fredagen öppnade de henne för att se om de hittade något, men ingenting. De sa att vi borde låta henne somna in, och givetvis lät vi henne göra det eftersom hon var så sjuk. Två veckor ifrån att hon insjuknade så var hon borta,. Hon var bara sex år och vi fick inte veta vad som tog henne ifrån oss. Jag blir så ledsen när jag tänker på henne och att denna levnadsglada hund togs ifrån oss alltför tidigt. Men hon har iallafall inte ont nu och jag vet att jag får se henne igen en dag

Vila i fred lilla älskling

Men våren kommer och med den nya krafter. Mina föräldrar ska skaffa sig en rottweiler nu, det känns väldigt roligt att få en till rottis i familjen. Vi tränar ivrigt på och har nya projekt. Idag exempelvis var vi hos Husdjurshälsan i Flatås här i Frölunda och Bonnie fick sig en rabiesvacc spruta. Vi ska till Holland i höst och ställa ut.

Så trist med människor som bara ska prata hela tiden

I Februari blir det utställning i Sätila tillsammans med flocken, det ska bli spännande också. Vi ska också skriva för rottistidningen nu har jag lovat och det kan verkligen bli itnressant att försöka få till något där. I skrivande stund sover Bonnie under skrivbordet och snarkar högt och det känns så bra att ha henne här. Vi blir mer och mer ett team.

Alltid redo för nästa äventyr.

Hej hej.

Utställning igen. Ibland känns det som om vi inte gör något annat. Men eftersom jag blivit frisk nu, kunde inte min fåfänga matte vänta med att dra iväg mig på utställning. Det gick väl bra, jag mår trots allt bra nu, och jag har gått upp i vikt igen. Puh, sjukhuset var en pärs

Men, idag har vi ju då som sagt varit på utställning. Jag och matte var inte speciellt populära, jag löper ju för första gången, så alla tittade på mitt "tikskydd". Vad man nu ska skydda tiken emot? Hanhundarna som nosar mig i baken? Det är nog det enda jag behöver skydd emot tror jag. Men, jag var peppad, matte var peppad, allt kändes bra, vi var uppvärmda, sprang in i lokalen där vi skulle vara och möttes av...

DVÄRGSHNAUZER

Hur kunde de hitta in i vår ring? Det är det jag frågar mig. Matte sa till sin kompis Malin, Pixels matte "shnauzer och rottweiler, det är ju liksom same same". Det kan hon väl inte mena?

Domare tyckte

"Well constructed. Head fits to body. Medium brown eyes.  Scissor bite. Ears carried correctly.  Shining black coat with broad front markings. Straight front legs. Moves in straight line.  A very promising rottweiler bitch"

Jag har bara en sak att säga. Maginfluensan är inte kul. Det känns faktiskt ganska mycket tvärtom tråkigt och jättejobbigt. Matte ska snart leverera mig till veterinären, andra dagen i rad. Ska visst få sånt där dropp.  Aja. Så länge man blir frisk så.

Men ingenting kommer ensamt sägs det ju, och mitt på kliniken igår så var det dags att börja löpa. Jätteläskig, man verkar ju förblöda.

Tjo tjena liksom alla. NU har matte och jag äntligen kommit till en egen lägenhet. Lite tråkigt att flytta ifrån Pixel, men ibland går det liksom inte att bo tillsammans och då får man försöka på håll. I vilket fall ser lägenheten väldigt stökig ut än så länge, igår erbjöd jag mig att hjälpa till att städa, plockade upp en pappersrulle och slet isär den. Sedan fick matte städa mer.

Men jaha, gissa vad jag har gjort sen sist? Precis, jag har spänt skinkorna i Halmstad och sopat banan med alla andra hundar där. Det var inte alls läskigt inne i ridhuset med allt folk och alla hundar, och jag smet inte alls iväg till min bur så fort jag kunde  Jag hade bara glömt.. Något viktigt där.

Domare Monica Hansson tyckte

"Femenin sjumånaders tik.  Välskuret huvud med vackert uttryck, bra bredd i skallen, välburna öron, vackra ögon, korrekt bett, stark hals och rygg, tillräckligt förbröst och bröstdjup för åldern välutvecklad bröstkorg, kunde ha haft mer benstomme, normala vinklar, fina tassar, rör sig väl från alla håll, vacker päls och färg, fina tecken. Bästa tikvalp 6-9 månader"

Och så blev man ju BIM valp också, det var bra. Matte blev så glad och vi hade det så roligt idag. Jag tror mattarna blev avundsjuka, för kolla in detta!!

tur att din matte har kamera Pixel

Ännu en dag på spårvagnen. Håjaja. Man får titta lite på matte och flirta så att hon inte blir arg då hon ser hålen i hennes gummistövlar

Oups. Det blev hon visst ändå. Jag gottgör genom att hjälpa till med att vika tvätt

men det var visst inte heller bra  jag är, tydligen "I väägen"